Projektet handlar om livet i den antika staden Pompeji, som ödelades av ett vulkanutbrott år 79 e.Kr. Karin Fridell Anter och Marina Weilguni har samarbetat med forskarna i det stora svenska projektet Pompejansk livsform, som är del av en stor internationell satsning på att dokumentera olika kvarter
i den antika staden. Här gäller det att rädda informationen från äldre utgrävningar, som endera inte har publicerats tillräckligt uttömmande, eller där det arkeologiska materialet har utsatts för ”ny” förstörelse genom andra världskriget, senare jordskalv, väder, växtlighet och turister…
De olika europeiska ländernas arkeologiska institut i Rom ansvarar för var sina kvarter eller delar av kvarter, som rensas, kompletterings- eller återutgrävs, och dokumenteras.

Färgen på Pompejis murar

Karins och Marinas speciella projekt handlar inte om att detaljstudera ett speciellt kvarter, utan om att titta på staden och dess människor i ett lite annorlunda perspektiv än vad arkeologer vanligen gör.
Vi försöker förstå hur människorna levde i hela stadsrummet – hur deras vardag såg ut när de lämnade sina hem och tog sig fram i den yttre verklighet som var tillgänglig för alla.
Vi sammanställer fakta om rummets utseende, form och funktion. Till en del kan vi bygga på vad andra skrivit, men dessutom inventerar vi på plats sådant som kanske aldrig förut har satts in i ett så övergripande sammanhang för staden Pompeji: färgresterna på stadens murar, hjulspåren innötta i stenarna av antikens fordon, och rummets topologiska egenskaper (egenskaper som på ett
matematiskt sätt handlar om rummet i sig självt). Topos betyder plats, och en av Karins och Marinas uppgifter i projektet är alltså att ta reda på vilka sammanlänkade platser som rummet
består av, och vad som utmärker dem.

Pompeii: Life in Public Space. Inbjudan till föreläsning på Svenska Institutet i Rom, 25 nov 2008